Böckerna Gullholmen, Lilla Härmanö och Stora Härmanö, som kommit ut senaste åren är fantastiska på många vis. I dem kan man också göra sin egen lilla släktforskning utan vare sig internet, mikrofilmer eller gamla arkiv. Det är bara att ”surfa” från sida till sida och från hus till hus. I vanlig släktforskning går man väl mest bakåt och söker sina förfäder. Men med dessa böcker som innehåller alla hus och husägare, kan man ”gräva” på ett annat vis. Jag började med att markera alla farmors släktingar rakt bakåt med rött och alla farfars med mörkblått. (Okej, inte helt genusneutralt ;)!) Det gick ganska lätt. Särskilt som farfars farfars far osv bodde i Kullen 117 (röda huset i bilden) i flera generationer! Begränsningen är förstås öarna. De som flyttat in eller flyttat ut kommer inte med.
Sedan fick jag för mig att börja ” gå nedåt” också. Dvs markera även släktingar som pappas kusiner och deras barn, mina tremänningar, också rimligt lätt. (Nu med rosa respektive ljusblått!) Här har jag ju hyffsad koll i verkligheten också (även om jag kanske inte känner igen riktigt alla jag möter utan viss hjälp…) Jag har kommit igenom flertalet av farmor och farfars kusiner också, men sen börjar det bli jobbigt! Och ganska ofta sorgligt faktiskt. Idag följde jag en Kristina Pettersdotter (f 1780) som var min farfars farfars farfars syster. I sitt första gifte fick hon fem barn, men inget överlevde längre än till 5 år. Sen stod det att hon gifte om sig och flyttade till ett annat hus med nye maken. Jag bläddrade desperat vidare för att se hur det gick denna gång – och jo! I detta andra gifte fick hon en dotter, som sedan övertog huset. Jag kunde andas ut.
Roligast är ju när jag hittar att jag är släkt med folk som jag känner till eller hört (och glömt) att vi är släkt med. Det finns väl ett åldersperspektiv i detta. När man som jag närmar sig 50 uppstår ett aktivare intresse för ens ursprung och när barnen har flyttat hemifrån finns det plötsligt mer tid att söka information.
Arbetet med boken ”Kärleken till en ö” har förstås också ökat min nyfikenhet på både mina förfäder och mina mer avlägsna släktingar på ön. På en så här begränsad geografisk plats finns naturligtvis massor av kopplingar. Det visar sig till exempel att min farfars farmor föddes i ett hus som nu ägs av en av dem som Hans intervjuat till boken. En annan som är med i boken har jag känt till att jag är släkt med, men inte riktigt hur. Men nu vet jag att min farfars far Patrik (på bild och vitt hus) var kusin med hans farfar. Hänger ni med? 😉 Så väl mött alla ni i 4:e, 5:e, 6:e och 7:e-led! Vi har knappast fler gener gemensamt än andra grannar, men lite kul är det…
Emmalena
You might also like
