Nu i april kan en stilla morgon vid kusten vara fantastiskt fin. Här kommer några bilder från Glommens sten.
Inga kommande händelser
Under ett par mornar och förmiddagar har jag tagit mig tid att försöka fotografera några av de fåglar som finns vid stranden ca 5-600 meter hemifrån. När man lägger några timmar på en rätt begränsad yta så ser man så småningom att vissa fåglar har några favoritplatser. Så det är bara att ställa sig i närheten av några av dessa platser, anpassa sig efter ljuset och bakgrunden. Sen väntar man. Emellanåt är det en hel del aktivitet på annat håll som bara är trevligt att uppleva med handkikaren. Det är svårt att försöka springa runt med kameran och fånga det som händer, eftersom i de flesta fall så är tillfället borta när man kommer dit och de är där man stod innan.
En art, den svarthakade buskskvättan, är relativ ny art i Sverige. När jag började skåda var den en riktig raritet, men nu när klimatet har blivit varmare så har den börjat häcka häromkring. Den verkar öka i antal varje år. Det här exemplaret hittade jag för ett par veckor sedan och nu har den vart här regelbundet. Den håller sig till ett rätt begränsat område på ca 200×100 meter. Det är inte alltid den är synlig, men när den är det så sitter den gärna i toppen på buskarna. Sitter en liten stund, flyger iväg till nästa buske. Så småningom verkar den har varit runt i sitt revir. Jag har inte sett någon hona än. Vi får se om det dyker upp någon.
Hämplingarna däremot är lite vanligare och fler. De är trevliga fåglar som är mycket aktiva runt stranden och strandängen. Som ni ser på ett par bilder så är bobyggandet i full gång.
Se min film när bergfinkarna tar nattkvist. Filmad i lördags på Hallandsåsen.
En storslagen naturupplevelse. Har ni möjlighet så åk dit!
För en tid sedan gjorde vi en resa under månadsskiftet oktober/november till Florida och Mississippi. Det var en kombinerad nöjes-, natur- och träffavännerresa. När det gällde naturbesöken så inriktade vi oss på Florida och några väl valda platser där. Florida är stort och man hinner inte med att täcka allt, men faktiskt en hel del. Fantastiska upplevelser i för oss nya miljöer. Allt från träsk, sandstränder till underbar skog.
Det finns gott om fåglar och det fina är att vi upplevde att man kommer lite närmre dem än hemmavid. Gott om alligatorer fanns det också, Kul!
Visar här ett litet urval av de fågel-, djur- och naturbilder som jag fotograferade under resan. Dessutom ett par miljöbilder från Palm Beach och New Orleans.
Hans
Under sommaren hade jag min sjätte fotoutställning på Galleri Hamnen 102. I år visade jag bilder från Gullholmen men även några andra platser. Det var bilder från boken ”Kärleken till en ö”, nytagna flygbilder från Gullholmen och ett urval djurbilder tagna under det senaste året.
Att träffa alla trevliga besökare och prata Gullholmen, Härmanö, fotografering, djur, natur och mycket annat är mycket trevligt som jag har stor behållning av. Det blir intressanta berättelser från ön som jag oftast inte hört tidigare. Härligt!
Om du önskar beställa mina bilder kan du läsa mer på den här länken:
Bilder från utställningen
Jag kommer hålla i en fotokurs i sommar på Gullholmen.
Här kommer du under trevliga former lära dig lite mer om fotografering och att ta bättre bilder. Få en orientering om fototekniska grunder, komposition och bildhantering både genom undervisning och praktisk tillämpning.
Vi kommer att äta gott fika och en frukost från Gullholmens Hamncafé, åka på en båttur med Skärgårdskryssen för att fotografera sälar och skärgård. Få en helt egen demonstration och visning av Olympus senaste kamerasortiment och dessutom få tillfälle att låna utrustning under en stund.
Kursen kommer gå av stapeln den 22-24/7 2018. Läs mer i informationen här eller ladda ner pdf
Kursinformation och anmälningsformulär- webbversion
Fotokurs – Gullholmen 2018 – pdf -kursinformation att ladda ner
Vi ses!
Hans
Den gångna helgen spenderade jag vid Jeagersborgs dyrehavn utanför Köpenhamn för att främst fotografera kronhjortar under deras brunst. Jaegersborg är känt för sina hjortar i det anrika inhägnade området på hela 10 kvadratkilometer. Hjortarna är frilevande inom området och vana vid människor. Även om de är vana måste man som besökare hålla sig till vägar och stigar.
Det är en härlig upplevelse att få studera och fotografera dessa ståtliga djur i en fin miljö utan att man upplever att de blir störda. Jag var tillsammans med en grupp andra fotografer i en arrangerad workshop, vilket är en fin form för att utveckla sitt fotograferande.
Här kommer ett urval bilder från helgen.
Hans
Häromdagen hade jag nöjet att följa med Lennart Malmberg på sälsafari som han arrangerar. Lennart driver SkärgårdsKryssen som kör en mängd olika turer till sjöss med utgångspunkt från Gullholmen.
På dagens tur var vi tre vuxna och fem barn, solen sken och det var en aning blåsigt. Jag var lite orolig för att det skulle vara sjögång, men båten var mycket fin i sjön och det var bara härligt. Turen innehöll även en liten minisväng runt Käringön och in i hamnen.
På vägen fick vi nöjet att se en kustlabb jaga en fisktärna. Kustlabben försöket att få tärnan att stöta upp sin fångade fisk för en egen måltid. Fantastisk kul att se två otroliga flygakrobater göra sina manövrar i luftrummet. JAS Gripen har inte mycket att komma med som jämförelse här.
Vi passerade även ett skär med storskarvar på nära håll. Skären är alldeles vita av fågelns träck som blir mycket karakteristiskt och som syns på långt håll.
Skäret som vi skulle till låg i närheten av Måseskär med sin utmärkande siluett. Här fanns ett närmare 100-tal sälar som låg och solbadade. En del söta kutar låg mellan de vuxna sälarna. De verkade avslappnade och lite nyfikna på oss. Det är viktigt att inte störa djurlivet så det kändes bra att vi höll bra avstånd. Jag kunde ändå få sälporträtt på grund av mitt långa teleobjektiv och i vissa fall kraftig efterbeskärning av bilderna i datorn. Det gick att se sälarna bra utan kikare.
Passa på att ta en tur med Lennart Malmberg, rekommenderas varmt!
Hans
Boken har fått namnet ”Kärleken till en ö – och vägarna dit”. Ön, Gullholmen, är på flera sätt unik, men samtidigt är känslor av samhörighet med en plats och en hembygd också allmängiltiga. Det kan vara en annan ö, i en annan skärgård, eller en by på landet eller en helt annan plats, som fått ett särskilt rum i ens hjärta. Därför tror vi att även de som inte har en relation med just ”vår” ö kan känna igen sig.
I boken möter vi några vars kärlek och band till ön kan beskrivas som orubbliga. Men också andra som erkänner att det finns en gräns. En praktisk gräns för vad som är rimligt. En gräns kan vara skillnaderna mellan att vara fastboende och fritidsboende. På så vis är kanske vår egen kärlek till Gullholmen ändå villkorad. Alltför eländigt väder och alltför hopplösa färjetider påverkar vår lust och vår möjlighet att besöka ön. Att hinna med sista färjan på fredagarna har till exempel blivit svårt, om vi inte har möjlighet att sluta våra jobb tidigare.
Bergen är grå. Havet är grått. Himlen är grå. Vissa dagar undrar man hur någon kan stå ut på en sådan plats. Ogästvänligt är bara förnamnet. Men samtidigt, även en gråmulen dag kan bjuda på naturupplevelser, som man missar om man stannar hemma framför teven. Köld och vind biter i kinderna och fingrar och tår blir stela. Men plötsligt ser man en havsörn över Tvestjärten. Målmedveten på kraftfulla vingar drar den söder ut mot Käringön. Och så har även den tristaste februaridag får ett magiskt skimmer!
Emmalena och Hans
Idag tog vi paus i arbetet, det var vi värda nu när textmanuset är inskickat. Vi åkte ut till en av de fina platserna här i Karlstadtrakten, Hammarö sydspets. En bit in i skogen efter Hammarö fågelstation såg vi en liten, mycket ljus, fågel som vi blev nyfikna på. Hans fick upp stativ och kamera och lyckades ta några bilder. Senare fick vi hjälp av Per Gustafsson för att artbestämma den till snösiska. Kul tyckte vi, eftersom vi inte ser den varje år. Ute på sydspetsen var det lugnt och stilla. Vänerns vatten låg öppet och klipporna var vita av frost. Några vasstrån stod kvar i klippskrevorna.
Men ni vill väl säkert också veta lite mer om boken? I tio kapitel berättar tolv människor om sin unika relation Gullholmen. Några är infödda, andra inflyttade och ytterligare ett par är fritidsboende. Vissa upplevelser delar de, andra skiljer sig åt. En del känner vi igen från oss själva, annat ger nya spännande perspektiv och insikter. Fotografier av dem själva i deras vardag och närmiljö, blandas med många andra bilder från ön. Allt ifrån panoraman till en ensam trut på ett tak.