Hans Flyman

3 februari, 2017 / Galleri Hamnen 102

Katter och hundar på Gullhomen

Katter lär det ha funnits länge på Gullholmen. Förr var det antagligen bondkatter i mer eller mindre tamt skick som strövade runt bland hus och husgrunder och höll efter gnagarna. Farmor Bertha berättade gärna om hur hon genom tålamod och list matade in en förvildad honkatt och fick den tam. Gradvis flyttade hon matskålen längre in mot huset och till sist in i köket. Den fick namnet Snurran. Idag är många katter också sommargäster, som får följa med sina familjer på sommarviste. Katter vi själva haft och känner har ett sjätte sinne när det närmar sig hemresedags, som inte är populärt. Då kan de gömma sig i en vrå på vinden eller stanna ute extra länge för att om möjligt komma undan.

På våra promenader på ön träffar vi ofta på katter av olika slag, allt från bondkatter till stiliga raskatter. Ibland vill Hans fotografera en katt som sitter snyggt i tilltalande miljö, men ”tyvärr” är dessa katter ofta väldigt sociala och kommer hellre fram och hälsar i stället för att sitta kvar som fotomodell…

Själva är vi numera hundägare och träffar också många hundar på våra rundor.

I boken kommer självklart både några katter och hundar med, men kanske inte just de här.

Emmalena och Hans

Vår egen ”Bilbo”, en bichon frisé

28 januari, 2017 / Kärleken till en ö

Tidiga minnen från Gullholmen

I boken möter vi några som berättar om sitt första möte med Gullholmen. En relation måste börja där. Med någon sorts möte, eller hur? Vid mitt första besök på Gullholmen var jag en halvårsgammal bebis, och jag kan knappast hävda några egna minnen från denna ”Summer of ’69”. Men mycket annat från senare år minns jag. Som roddturer med farfar Peter (jo, han stavade så, även om uttalet var ”Petter”). Särskilt en gång när vi blev attackerade av arga måsföräldrar på en holme, eftersom jag absolut ville komma nära och fotografera de söta, prickiga dunbollarna mellan klippskrevorna, (med Kodak Instamatic, lånad av mamma). Jag minns pumpen i köket med kallvatten från vattentanken. Och alla dessa midsommarfiranden, när jag hade fått ny klänning av farmor Bertha och det alltid började regna klockan 15!

Här klänger jag runt på räcket mellan vårt hus och ”nedre hagen” sommaren-73. Ett av alla udda favoritställen för ett barn. Jag testar att sätta mig på det fortfarande ibland, för att se att det håller ;)!

Emmalena

22 januari, 2017 / Kärleken till en ö

Poängsättning, ”flaggning” och sortering

Bilderna som jag kommer använda till boken är tagna under en tidsperiod på nästan 10 år, varav två tredjedelar är tagna under 2016. Hur väljer man då bland tusentals bilder? Det är en kombination av bokidén som utgångspunkt och ett bra bildsorteringsprogram som stöder tanketrådarna. Det första jag gör när jag lägger in bilderna från kameran till datorn är att märka dem på olika sätt med metadata. Märkningen består av plats, vad som finns på bilden och en första markering om bilden är bra med en flagga och poängsättning. Datorn tar ju själv hand om datum och det tekniska som kameramodell, objektiv, tid, bländare mm. Det kan ju tyckas att det går bra att göra den här sorteringen och bedömningen någon annan gång, men i ett sådant här bokprojekt underlättar det betydligt att detta grundarbete redan är gjort.

Jag använder bildbehandlingsprogrammet Lightroom för sortering och bildbehandling. I enstaka fall bildbehandlar jag i andra program som Photoshop och Perfectly Clear. Jag kommer berätta mer om bildbehandling vid annat tillfälle. I Lightroom har jag gjort en hel del olika typer av kataloger för att sortera bilderna. Här kan samma bild förekomma i flera mappar och det är bra i början innan pusslet är klart. Exempel på mappar är först och främst namnet på dem som är intervjuade. Olika bedöningsnivåer på alla bilder med märkningen ”Gullholmen” ger mig möjligheten att bara se utvalda bilder som ”flaggade”, alla över ”en poäng”, ”3 poäng” och motsvarande. Vidare har jag mappar med vinterbilder, sommar, höst, vår, natur, hus och sjöbodar, detaljer mm.

Inom respektive mapp försöker jag sortera bilder som liknar varandra tillsammans. Beroende på innehåll i mappen kan sortering vara utifrån liknande vy, färgton motiv mm.

Nu börjar det roliga och kanske det svåraste, välja bilder till respektive kapitel. Här görs även en koll så att det inte kommer med dubbletter av en bild. Tanken är att bilderna så långt som möjligt ska ha en anknytning till berättelserna i texten, samtidigt som de tillsammans måste bilda en helhetsbild genom hela boken.

Allt eftersom bilderna blir klara skickar vi dem till en god vän som kritiskt granskar och lämnar synpunkter. Ett nödvändigt bollplank helt enkelt! Bilderna som vi tar fram är ett underlag till förlagets formgivare, som sedan kommer lägga ett stort arbete att få bild och text att tillsammans berätta om kärleken till en ö.

Hans Flyman

18 januari, 2017 / Kärleken till en ö

Välja bilder till en bok

Peter Patriksson spejar mot hamnen från sitt hem 1991

Jag har varit på Gullholmen i snart 27 år och tagit bilder. På den analoga tiden var det för mig naturligtvis diafilm och svartvitt. Som de flesta andra blev jag hänförd över denna ö, byggnaderna, detaljerna och naturmiljön. Under åren med småbarn blev det inte så mycket fotograferat. Det var dessutom en brytningstid mellan analogt och digitalt. Oavsett om kameran har varit med på promenaderna eller inte, har jag alltid varit både nyfiken och fascinerad av alla vyer och vinklar. Genom åren har jag lärt mig att hitta bland husen och kunnat komma tillbaka när ljuset varit det rätta.

I den här typen av miljöer har de flesta lättare att kunna få bra bilder. Ställer man sig bara på bron och vänder kameran mot Gullholmsön, så blir det en bra bild! Men har du provat att byta vinkel för att se skillnaden? Prova att gå ner på bryggan norr om bron och rikta kameran eller mobilen i samma riktning. Vad händer? Jo, du får en annan förgrund. Du slipper broräcket och får en bättre förgrund i form av en båt som ligger vid en brygga. Ögat kan nu först se det vita och det gula huset på höjden, gå tillbaka med blicken och se båten, kanske ser man lite av vattnet, man kikar på bryggan och de charmiga sjöbodarna, fastnar särskilt på den äldre mysiga sjöboden. Kanske funderar du på hur gammal den kan vara?

Ungefär så här försöker jag resonera när jag ser ett motiv. Vad var det jag föll för? Kan jag utveckla denna tanke? Kan jag ta bort något som stör t ex, soptunnor, ledningar, räcken och fula prylar. Flytta på mig och få en bättre vinkel? Genom åren har jag hittat mina favoritplatser som jag gång på gång återkommer till beroende på ljus, tid på dygnet, väder, årstider mm. Det har hänt flera gånger att jag varit inne i huset och helt plötsligt sett att ljuset ute har förändrats och blivit spännande! Rusat ut med kameran till en plats som passar för det ljuset. Det här resonemanget är den första sorteringen av bilder. Redan innan bilden är tagen!

Hans

Här ser du en av mina bilder från bron mot ön. Hur ser din ut? Kommentera gärna på Facebook!

14 januari, 2017 / Kärleken till en ö / Natur

Lite mer om boken mm

Vassrugg vid Hammarö sydspets

Idag tog vi paus i arbetet, det var vi värda nu när textmanuset är inskickat. Vi åkte ut till en av de fina platserna här i Karlstadtrakten, Hammarö sydspets. En bit in i skogen efter Hammarö fågelstation såg vi en liten, mycket ljus, fågel som vi blev nyfikna på. Hans fick upp stativ och kamera och lyckades ta några bilder. Senare fick vi hjälp av Per Gustafsson för att artbestämma den till snösiska. Kul tyckte vi, eftersom vi inte ser den varje år. Ute på sydspetsen var det lugnt och stilla. Vänerns vatten låg öppet och klipporna var vita av frost. Några vasstrån stod kvar i klippskrevorna.

Men ni vill väl säkert också veta lite mer om boken? I tio kapitel berättar tolv människor om sin unika relation Gullholmen. Några är infödda, andra inflyttade och ytterligare ett par är fritidsboende. Vissa upplevelser delar de, andra skiljer sig åt. En del känner vi igen från oss själva, annat ger nya spännande perspektiv och insikter. Fotografier av dem själva i deras vardag och närmiljö, blandas med många andra bilder från ön. Allt ifrån panoraman till en ensam trut på ett tak.

Snösiska vid Hammarö fågelstation

Vindkraftverk vid Gässlingegrundet, Vänern

10 januari, 2017 / Kärleken till en ö

Hur ska det hänga ihop?

Här gör vi en allra sista sortering av kapitelordningen, innan manuset skickas in till förlaget på fredag. Vad och vem som ska bli första kapitlet har vi bestämt sedan länge. Det blir den första intervjun som Hans gjorde tidigt i våras. Den blev startskottet till hela boken: Ett ”Yes – nu kör vi!”

Fast riktigt så enkelt var det inte… Många timmar ägnade vi åt att fundera kring bokens tema. En vacker ö. Vackra foton av vacker ö. Människorna på ön. Människornas relation till ön. Hur hamnade man här? Varför stannade man kvar eller varför kom man tillbaka?

När vi till slut kände att vi hade en idé som fick våra hjärtan att så lite fortare, ja då gällde det att få ett förlag med på noterna också. Synopsis med presentation av vår bokidé och oss själva. Det var arbetsamt, men givande. Och när vi sedan fick ett ja från förlaget – Då var det ”Yes!” igen, och så körde vi vidare.

Emmalena och Hans

7 januari, 2017 / Kärleken till en ö

Årets första besök på Gullholmen

Årets första besök på Gullholmen började med en hundrastpromenad och därefter en mysig lunch på Gullholmens hamncafé. Snabbt kom vi i samspråk med ett par andra trevliga gäster som har hus på Lille Gullholm. Första kvällen avslutades med snöyra och strömavbrott…

Denna helg gör vi sista kompletteringarna för boken. Boken består av tio kapitel och över 200 foton. Emmalena filar på bildtexter och rubriker. Hans springer ut och in för att fånga det rätta ljuset mellan dimbankar och tunga skyar. Kanske blir det ytterligare en bild till boken? Det har åtminstone blivit mycket trevligt tjôt på bron!

I den här bloggen kommer vi berätta om vägen till den färdiga boken. Det blir inblickar i vad vi gör just nu och tillbakablickar på året som gått. Så småningom kommer några smakbitar från boken.

Läs mer om boken på fliken bredvid ”Om boken-Kärleken till…”

7 januari, 2017 / Kärleken till en ö

Det blir en bok!

På fredag går texten till förlaget!

För ett år sedan började Hans med de första intervjuerna. I tio kapitel berättar vi om livet på Gulholmen idag. Genom åren har det blivit många bilder tagna på ön. Efter flera fotoutställningar var det nu dags för något mer bestående. Under utställningarna har det varit många som har haft berättelser till bilderna och inspirerat oss att få veta mer om livet här ute.

Vi kommer berätta en kärlekshistoria. Det har vi redan hört för många, säger någon. Det kan man aldrig få för många av, säger någon annan. Det speciella med just den här kärlekshistorien är att den handlar om kärleken till en ö. Men som de flesta kärlekar som varat ett tag är den inte längre blind. Som i alla relationer finns det höjder och dalar, men vi ville veta vad som får just den här kärleken att bestå och utvecklas. Inte bara i lust, utan även i nöd.

Under året som gått har vi ägnat extra mycket tid både på och med Gullholmen. Ger man en relation tid och intresse så fördjupas den. Historien, landskapet och invånarna har kommit närmare. Under resans gång har vi fått väldigt många förslag på spännande människor att ha med i boken. Var och en har sin berättelse och sin relation till Gullholmen.

Emmalena och Hans

4 januari, 2017 / Fotografering / Natur

Årets sista dag vid fotogömslet

Årets sista dag tillbringade jag i fotoklubbens örngömsle tillsammans med en fotokamrat. Tyvärr blev det ingen bild på örn.

Vi kommer alltid tidigt till gömslet, ett par timmar innan första ljuset. Det första vi gör är att kolla till att det finns tillräckligt med mat för fåglarna. Den här dagen la vi ut en trafikdödad råbock.

Det är väldigt avkopplande och spännande att titta på en myr i timmar, alltid är det något som händer i ”det lilla”. En större hackspett hackar lite i sin hackspettsmedja, några korpar flyger förbi. Nötskrikorna har alltid massa saker för sig och flyger fram och tillbaka mellan åteln och gömslet.

Till slut kom en stadig gäst vid gömslet, duvhöken. Den tog tid på sig för att äta ett skrovmål. Satte sig på en pinne en stund efter och sedan flög den till skogs.

Duvhöken har vågat sig fram till rådjuret

Större hackspett spettar frön i torraka

Nötskrika är först på plats för att smaka på rådjuret

Den vaksamma korpen har fin utsikt från en pinne

Flygande duvhök

Duvhök spanar från en gren

17 oktober, 2016 / Gullholmen / Natur

Höstdagar på Gullholmen

Att vara på Gullholmen några höstdagar är något helt annat än under högsäsong. Nu har stillheten infunnit sig, alla sommarbesökare har åkt hem, det gröna har växlat till höstens färger. Vi stannar och pratar med nästan alla vi möter. Helgens väder har varit grått och mulet vilket framhäver färgerna mer, ljuset är mjukt och fint. Det är skönt att stressa ner.

Gula sjöboden Löv på träd Höstblad Höstfärg Asplöv